Han föddes i Sverige, flyttade till Danmark som tvååring, till USA som femåring och till Argentina som nioåring.

Hans barn bor i Norge, Sverige, Danmark och Paraguay.
Vad är ”hemma” för Bengt Axell?

Jubilaren:
Fakta: Bengt Axell
Född: Billingsfors, Sverige.
Son till: Inger och Gunnar Axell, pastorspar och missionärer.
Bott: Sverige, Danmark, USA och Argentina.
Gift: den 22 juli 1967 med Laura, född Boesenbaek, från Give i Danmark.
Bor: sedan 1989 i Asunción, Paraguay.
Barn: David, Christina (födda i Ituzaingo, Argentina), Ruben, Diana och Tirsa (födda i Corrientes, Argentina).
Yrke: missionär.
Fyller: 60 år på fredag.

– Hemma är där jag inte befinner mig för tillfället, skrattar han. När jag är i Sverige eller i Danmark är det Paraguay, men när jag är där kallar jag Sverige och Danmark för hemma.
Sedan 1989 bor han i Asunción, huvudstaden i Paraguay. Men han och hustrun Laura har varit ”hemma” i Sverige, Norge och Danmark under tre månader. De firade Bengts sextioårsdag i Betania Bjurbäck i lördags och ska fira nu på onsdag i Danmark. Sedan går färden tillbaka till Paraguay.
Mission har varit Bengts liv. Visserligen föddes han i Sverige men föräldrarna Inger och Gunnar Axell var inställda på missionsarbete, och Bengt var bara två år när familjen flyttade till mamma Ingers hemland Danmark, för att förbereda sig för missionstjänst i Argentina. Några år senare gick färden till USA och studier i spanska språket. När Bengt började skolan som sjuåring var det engelskan som gällde, men två år senare for allihop till Argentina och staden City Bel söder om Buenos Aries.

Blev fruktansvärt sjuk
Det var i City Bel som Bengt tog beslutet att låta döpa sig. Sin rörliga bakgrund till trots, var han trygg med föräldrarnas Gud. Men det var inte självklart att han skulle välja samma liv som de.
När han var fjorton år flyttade familjen till Apipe Grande, en ö i den stora Paranafloden. De skulle bygga upp ännu ett barnhem långt från civilisationen och Bengt tog ansvar för odlingarna. Han drev upp jordnötter, vattenmeloner och majs och planterade apelsin-, citron-, grapefrukt-, avokado- och bananträd. Barnhemmet var i stort sett självförsörjande på detta.
Under den här tiden drabbades Bengt av en tarminfektion förorsakad av amöbor samtidigt som han fick malaria. Han blev fruktansvärt sjuk. När han och mamma Inger satt i den enkla bussen som skulle ta dem till staden och läkarvård blev han allt sämre.
– Händerna var iskalla fast jag svettades, jag kände att jag fick allt svårare att andas och blev väldigt skraj. Jag bad Gud om förlåtelse för allt jag gjort fel och bad Gud befria mig från detta men jag fick ingen frid.

Stod emot Guds vilja
Han bad sin mor be för honom. Innerst inne visste han att han stod emot Guds vilja. Han ville utbilda sig, skaffa familj och leva Svenssonliv, inte bli missionär som föräldrarna.
– Jag hade sett vad missionärslivet kostade. Jag hade sett mina föräldrar gråta när motståndet, även från kristna, blev alltför hårt.

Till slut bad han: ”Om du låter mig leva Herre, ska jag tjäna dig som du önskar och där du önskar”, och genast kunde han andas fritt igen.
– Sen la jag mig längst bak på bussens träsäten och fick se en syn för första gången i mitt liv. Jag såg mina föräldrars arbete på ön och hörde inom mig att jag skulle tjäna Gud på liknande sätt.
Han for senare till Sverige för att hämta krafter. Han blev medlem i Västra Frölunda pingstförsamling, och den församlingen kom sedan också att engagera sig i hans missionsarbete.
– Jag hade inte haft så stora möjligheter till utbildning, men jag hade läst till bilmekaniker per korrespondens och behövde praktik. Jag skrev till far och frågade om han kände någon i Sverige eller Danmark som hade en bilverkstad.
Han fick genast svar och kom sedan snart till Alfred Boesenbaeks bilverkstad i Give, Danmark, utan att ana att Alfreds dotter skulle bli hans fru. Men så blev det. Bengt och Laura gifte sig 1967 och for tillsammans ut till Argentina.
– Hon hade inte känt någon missionskallelse, men tyckte att om Gud fört oss samman och jag hade en tydlig kallelse räckte det för oss båda. Och hon har varit ett stort stöd i arbetet, jag vet faktiskt inte hur jag skulle ha klarat mig utan henne.

Började med radiosändningar
Första anhalten blev Ituzaingo där de byggde en livskraftig församling, innan de fick en kallelse till församlingen i Corrientes 1975 och flyttade dit med sina två barn, David och Christina. Under nästan fjorton år växte församlingen i Corrientes från de 25 personer som fanns när de kom till 1 500. Bengt började med radiosändningar och i dag har församlingen en egen radiostation och sänder kristna program sjutton timmar om dygnet.
Familjen Axell kom i kontakt med många familjer som led nöd, och tanken på ett barncenter föddes. Där skulle fler barn kunna få mer effektiv hjälp genom fadderverksamheten från Stiftelsen Barn-Mission i U-land, BMU, i Sverige. Kontakten med BMU hade knutits redan av Bengts föräldrar.
År 1992 stod det första barncentret i Corrientes färdigt, byggt med medel från SIDA och PMU.
– Där finns nu läkare och tandläkare, barnbespisning och förskola, omkring tusen barn får hjälp. Laura är kvar i styrelsen och åker dit varje månad.

Verksamheten har växt
Redan 1989 flyttade annars Bengt Axell och Laura till Asunción. Han fick fortsätta att resa till barncentret eftersom han var byggledare, men i Asunción fanns en församling vars medlemsantal sjunkit och Bengt behövdes. Han började lägga en stabil grund med bibelundervisning. En bibelskola startades med understöd från Sverige, Norge och Danmark och även en kassettbibelskola med möjlighet att läsa till en universitetsgrad.
Verksamheten i Paraguay har stadigt växt och innefattar i dag 165 församlingar med omkring 3 500 medlemmar. Målet för Bengt är nu att plantera 40 nya församlingar under tio år. I samhällen där ingen tidigare hört evangeliet.
– Vi har en buss där sju personer kan bo, det finns dusch, toa, kök och luftkonditionering eftersom det är mellan trettio och fyrtio grader varmt. Vi har också en lastvagn som vi gör till scen och har friluftsmöten.

Kerstin Doyle